Kiinas

Äntligen, dressyrsadel som passar både mig och Qvinten är på väg hit.
Dessutom en bra bit under den prisklassen jag var beredd att leka runt i.
Det blir en Santa cruz, perfekt för yogabollar!

Vi fikar och inväntar veterinär till hästarna. Inget farligt, bara rutingrejer!

En jobbhelg står på tröskeln och jag är totalt omotiverad. Men häng med hästarna kanske förändrar läget, mina lyckopiller.

Idag är en klagomålsfattig dag.
Vi tog med oss Jessika till stan och bjöd henne på fika. Har jag väl lyckats lura
ner henne i barnvaktsträsket vill jag ogärna låta henne krypa därifrån.
Mutor är hon en gnutta svag för, lycka för mig!


Sedan gjorde vi en Helgumsvisit, hälsade på både bror med familj och mina päron.
Hos päronen inkasserade jag gardiner och rat!
Dessutom verkar det som att mamsen känner mig en gnutta, hon erbjöd sig att sy upp gardinerna.
Begriper inte riktigt varför men hon påstår att det inte blir riktigt gjort annars.
Win win situation!

Note to self: Låt aldrig mamma upptäcka om jag blir vuxen, risken finns att hon slutar vattna mina
blommor och syr upp gardiner! 

Jag hade en gång en välfylld låda och ett städad golv.
Nu är situationen förändrad och mitt bästa headset är återfunnet!

Tog en alvedondopad ridtur ikväll, prima väder och en pigg häst!
Om Alvedon hade varit 78% starkare än det faktiskt är och därmed gjort lite verkan hade ridturen varit fullkomligt perfekt.

Nu: Hard work work

Operation få Johannes att somna pågår, förhoppningsvis är han med på notorna innan 20.30 då barnvakten, medryttaren och vapendragaren Jessika hit. För min del väntar drygt 10 timmar jobb.
Försöker intala mig själv att det är precis vad jag vill göra hela natten, utan framgång hittills!

För varje natt jag jobbar den här veckan kommer jag i alla fall en natt närmre att min underbara Moa kommer hit nästa vecka. Det är evigheter sen sist vi sågs men nu är hon äntligen snart här!

Lunch ute i solen med Johannes och Jessika. Livets goda!

Hela vita vintern har jag längtat efter en blå och ömmande axel, nu är våren här och jag är blå!
Idag åkte vi och sköt och bara smällen får mig att le!

Förutom axeltortyr har jag torterat psyket genom fönsterputsning och efter ett fönster börjar jag fundera över om det ens är nödvändigt att kunna se ut.
Så jävla mycket händer det inte där utanför när man bor i Nordsjö kan jag lova.

Ointressant dag, det enda som är mer ointressant är troligtvis blogginlägget om den.
Relativt onödigt att skriva kan man tycka.

Jag och prinsen har spenderat dagen i Junsele, pressat fika och hjälpt Pia lite på gården.

Dessutom har vi fixat så att jag har något att frakta Qvinten i till träningar i sommar!
Äntligen, nu ska här lasttränas!

Tack bästaste Pia

Just idag undrar jag varför ingen har omyndigförklarat mig för länge sedan!

Att ta beslutet att jobba natt känns komplett värdelöst.

I morse klockan 06.30 slog Johannes upp sina klarblå och otroligt söta ögon.
Med enkel matematik innebär det att imorgon klockan 08.30 när jag har lämnat prinsen på dagis och äntligen får en sväng om med John Blund har jag varit vaken relativt länge, för att vara exakt 26 timmar.

Jag är villig att påstå att det suger!